Fick en liten chock igår, eller rättare sagt en ganska stor chock.. Fick nämnligen reda på att en av ungens (18-åringen) polare är hårdrockare!! Ähh, vadårå, tänker la ni..? Jag är hårdrockare, min man är hårdrockare, försökte få min äldsta son och bli hårdrockare, var på god väg men han fann hiphopen, den förrädaren.. =)

 18-åringen lyssnar på sånt som får en att vilja hoppa ut från fönsteret ibland, ibland lyssnar han på en bra låt med System of a down.. Men det är det enda.. Så nu får jag hoppas att hans polare kan få han på andra tankar!! Haha

Det här inlägget kom bara för att jag inte har nå annat och göra just nu.. =)

Peace out.. \m/

"Jag heter Marko Hallikainen.

Jag var med i en trafilolycka den 18e februari 2007.

Vi var 5 personer i bilen och jag satt som passagerare i baksätet. När räddningspersonalen kom till platesen hittade dom mig svårt skadad utanför bilen. Jag hade livshotande skador och fick flygas med ambulanshelikopter från olycksplatsen till Sahgrenska i Göteborg.

 Jag var medvetslös och hade ansiktsskador och mitt högra öga var skadat. Jag hade en fraktur på ryggraden och skadad lunga. Jag hade skallfraktur, med skada på hjärnan genom blödningar och slitningar i hjärnan av våldet vid olyckan..

 Jag fick hjälp att andas av en respirator. Jag blev opererad."

Det där är en del som står om olyckan och brors behandling i hans journal. Jag har juh tidigare berättat om min älskade storebror och jag har haft funderingar kring detta med att vara skadad och inte skadad..

Min bror var älskad.. Min bror var en livsnjutare av högsta grad, han jobbade när han fick jobb, sket i o jobba om han inte ville, levde gott på sina löner (för gott vissa ggr... =) ) Mina kompisar var hans och han hade en hel del egna också, som han tillbringade tid med..

Nu.. Nu är det bara jag, min mor & far + maken som hälsar på.. Först när han låg på KSS var det några av hans kompisar som hälsade på men inte ofta för att sen dö ut helt.. Jag om någon vet hur svårt det är och hälsa på honom och se han bara ligga där, men tänk om det vore omvänt..?? Tänk om DU låg där istället, hade då inte du vilja ha besök av gamla vänner, sitta och ta en fika, lyssna på musik, ta en promenad, you name it..

Min bror BEHÖVER träna upp sig, sin hjärna, sitt minne.. Han blir BÄTTRE av besök.. Och framför allt, så blir han juh så GLAD!!!

Jag skulle iallafall velat ha besök om det var jag som låg där, men det är juh bara jag det..

Peace out.. \m/

    Älskar & Saknar Dig!! / Syster Dyster